Ute öser regnet ner. Det är tur att man ibland kan välja att hålla sig inne i värmen.

Sitter med kaffekopp nr 3 och hör hur det smattrar mot fönstret. Tankarna går långt tillbaka till en sen höstdag uppe i Norrbottens fjällvärld som från morgonen bjöd på strålande solsken och ingen vind.

Vaknade upp efter en något bister natt i tältet med endast en temperatur kring nollan men tursamt nog uppehåll och torrt från nederbörd som tur var. 

Rev lägret efter en lättare frukost och begav mig mot bilen som fanns ungefär en halv dags vandring bort.

Det hade börjat blåsa lite redan när jag rev tältet. Tur att det inte regnar täkte jag när jag började vandringen mot bilen. Hade haft tre tältdagar utan vare sig regn eller snö vilket var en lycka så här pass sent på hösten så jag hade haft en sagolik tur med vädret så här långt.

Efter dryga timmen började vinden tillta rejält och molnen började hopa sig oroväckande.

Efter ytterligare nån kilometers vandring var det slut på friden. Som vanligt uppe i fjällen ändras situationen dramatiskt fort när det gäller vädret, så på en given signal ökade vinden ytterligare i styrka och det började spöregna som om himlen vore helöppen. Nu regnade det inte rätt ner utan vågrätt. Motvind dessutom.

Eftersom vädret var perfekt när jag startade några dagar innan så lade jag som vanligt  turen som så att det skulle bli en hyffsad lättgått vandring sista dagen vilket blev ett bra drag även denna gång.

Som tur var så hade jag börjat komma ner i en dalsänka som ledde några kilometer neröver och fram till bilen så det blev en rask marsch sista biten ner. Totalt dyngsur förstås.

Skönt att sitta inne i värmen och tänka tillbaka på såna här äventyr. Nästan så att man börjar huttra en aning när man känner efter.

Regn och kallblåst på senhösten är aldrig något att leka med uppe i fjällvärlden eftersom vädret ofta skiftar blixtsnabbt,  så mitt tips är som vanligt om du ändå skall iväg. Kolla vöderprognosen, planera turen noga,  bra utrustning samt bra med mat. Och en annan viktig sak. Vänd i tid.