För nån tid sedan gick rapporter om att det var riktigt styggväder i fjällen med hårda stormbyar och snödrev som följd. En ny vintersäsong bland våra fjäll är på gång, och i vanlig ordning gäller det att vara bra förberedd när man skall bege sig ut. Utrustningen är naturligtvis väldigt viktig, men  ofta den del som många drar ner på tyvärr. Inte alla men många.Men det har blivit bättre med åren.

Några andra viktiga bitar att komma ihåg är förstås att kolla väderleksprognosen. Samt att vända i tid om det drar ihop sig till oväder. 

En annan sak som jag själv alltid varit noga med att göra genom alla år ute i skog och mark det är att kolla med ortsbefolkningen på de ställen jag ämnar besöka. Då gärna om jag får tag på någon äldre som varit med länge och har koll.Typ "byäldste".

En som hade full koll på det mesta ute i skog och fjäll var styvfarsan.En naturnära person och gammal skogsarbetare till yrket, tillsynsman i både fjällvärlden och nere på skogslandet, samt fjällräddare i många år, och som alltid hade en plan nr 2 om vädret vände. Och det kunde gå väldigt fort när det vände minsann.

Jag minns speciellt en gång när jag, styvfar och en farbror till mig bodde inne på Svaningsskogen i en barack  några dagar i mars för över 40 år sedan.

Kalasväder och perfekt före för dåtidens skotrar. En Ockelbo 600 samt en gammal Sn0-tric dubbelbandare fanns i vårt sällskap. Jag åkte på kälke efter min farbror som körde dubbelbandaren. Vi åkte skoter upp till en fjällsjö i Hotagenfjällen där vi hade bestämt att vi skulle stanna och koka lite kaffe och äta något efter att ha åkt ganska långt i det fina vädret.

När vi satt där som bäst efter att ha fått i sig både mackor, fläsk och kaffe så sade plötsligt styvfarsan att nu fick vi minsann rappa på att plocka ihop våra saker för det drog ihop sig till skitväder. Sagt och gjort. Det tog inte lång tid att få ihop sakerna och snart satt vi på skotrarna och farbrorn hade det han gjorde för att hinna efter styvfar  som styrt kosan mot en skogskant och uppöver en backe där han stannade tvärt. På vänster sida i en liten öppning låg en gammal Kåta av modell riktigt gammal. Denna kåta/koja hade styvfar varit i förut och visste exakt var den låg. Vi fick in ryggsäckar,renskinn och andra lösa föremål och fick igen dörren som gick inåt. Några minuter senare brakade helvetet loss  kan man lindrigt  säga. Men det gick ingen nöd på oss.

Det blev en spännande övernattning för en lillgrabb som nätt och jämt var tonåring, och sitt första besök av rejält fjälloväder av modell värre enligt styvfarsan. Jag minns att jag sov och vaknade om vartannat hela natten. Och när jag till slut vaknade frampå morgonen då var det alldeles tyst ute.

Känslan man minns var att visst var det spännande mellan vindbyarna, men när det blåste som mest då var det inte så roligt. skräckinjagande och det kändes som att stormen skulle rycka upp hela kojan närsomhelst

Det man så här i efterhand tänker på mest. och som jag alltid sedan den här stormnatten har haft med mig i färskt minne på mina turer,  det är att alltid försöka  ha en plan 2, om vädret skulle slå om. För det går ofta så fort när det slår om så då hinner man inte tänka på så mycket mera än att ta sig i säkerhet.

Själv hade jag bra "bollplank" i styvfar när jag växte upp, plus ett brinnande intresse för utelivet så en del har fastnat och räddat livet på mig flera gånger.

Jag har träffat en hel del "naturnära människor" genom åren på mina turer runtomkring så tänkte därför göra en återkommande serie berättelser lite då och då här i bloggen med namnet "Naturnära människor" i skog och fjäll.