Blogg

Naturnära människor i skog och fjäll

För nån tid sedan gick rapporter om att det var riktigt styggväder i fjällen med hårda stormbyar och snödrev som följd. En ny vintersäsong bland våra fjäll är på gång, och i vanlig ordning gäller det att vara bra förberedd när man skall bege sig ut. Utrustningen är naturligtvis väldigt viktig, men  ofta den del som många drar ner på tyvärr. Inte alla men många.Men det har blivit bättre med åren.

Några andra viktiga bitar att komma ihåg är förstås att kolla väderleksprognosen. Samt att vända i tid om det drar ihop sig till oväder. 

En annan sak som jag själv alltid varit noga med att göra genom alla år ute i skog och mark det är att kolla med ortsbefolkningen på de ställen jag ämnar besöka. Då gärna om jag får tag på någon äldre som varit med länge och har koll.Typ "byäldste".

En som hade full koll på det mesta ute i skog och fjäll var styvfarsan.En naturnära person och gammal skogsarbetare till yrket, tillsynsman i både fjällvärlden och nere på skogslandet, samt fjällräddare i många år, och som alltid hade en plan nr 2 om vädret vände. Och det kunde gå väldigt fort när det vände minsann.

Jag minns speciellt en gång när jag, styvfar och en farbror till mig bodde inne på Svaningsskogen i en barack  några dagar i mars för över 40 år sedan.

Kalasväder och perfekt före för dåtidens skotrar. En Ockelbo 600 samt en gammal Sn0-tric dubbelbandare fanns i vårt sällskap. Jag åkte på kälke efter min farbror som körde dubbelbandaren. Vi åkte skoter upp till en fjällsjö i Hotagenfjällen där vi hade bestämt att vi skulle stanna och koka lite kaffe och äta något efter att ha åkt ganska långt i det fina vädret.

När vi satt där som bäst efter att ha fått i sig både mackor, fläsk och kaffe så sade plötsligt styvfarsan att nu fick vi minsann rappa på att plocka ihop våra saker för det drog ihop sig till skitväder. Sagt och gjort. Det tog inte lång tid att få ihop sakerna och snart satt vi på skotrarna och farbrorn hade det han gjorde för att hinna efter styvfar  som styrt kosan mot en skogskant och uppöver en backe där han stannade tvärt. På vänster sida i en liten öppning låg en gammal Kåta av modell riktigt gammal. Denna kåta/koja hade styvfar varit i förut och visste exakt var den låg. Vi fick in ryggsäckar,renskinn och andra lösa föremål och fick igen dörren som gick inåt. Några minuter senare brakade helvetet loss  kan man lindrigt  säga. Men det gick ingen nöd på oss.

Det blev en spännande övernattning för en lillgrabb som nätt och jämt var tonåring, och sitt första besök av rejält fjälloväder av modell värre enligt styvfarsan. Jag minns att jag sov och vaknade om vartannat hela natten. Och när jag till slut vaknade frampå morgonen då var det alldeles tyst ute.

Känslan man minns var att visst var det spännande mellan vindbyarna, men när det blåste som mest då var det inte så roligt. skräckinjagande och det kändes som att stormen skulle rycka upp hela kojan närsomhelst

Det man så här i efterhand tänker på mest. och som jag alltid sedan den här stormnatten har haft med mig i färskt minne på mina turer,  det är att alltid försöka  ha en plan 2, om vädret skulle slå om. För det går ofta så fort när det slår om så då hinner man inte tänka på så mycket mera än att ta sig i säkerhet.

Själv hade jag bra "bollplank" i styvfar när jag växte upp, plus ett brinnande intresse för utelivet så en del har fastnat och räddat livet på mig flera gånger.

Jag har träffat en hel del "naturnära människor" genom åren på mina turer runtomkring så tänkte därför göra en återkommande serie berättelser lite då och då här i bloggen med namnet "Naturnära människor" i skog och fjäll.

 

 

På Gång!

Andra gången gillt nu för snön. Må den få stanna kvar denna gång så vi kan börja hoppas på kalla dagar så det börjar frysa is på våra vatten, ty nu vill många ut och komma igång med ismetet.

De sista årens vintrar  har inte varit så trevliga med sina inlägg av rejäla regndagar med ishalka och många benbrott som följd. Samt livsfarliga isar på våra sjöar och tjärnar.

På åttiotalet hade vi hemma i byn som tradition i många år att på juldagen körde vi upp spåret över sjöarna upp till våra stugor på Svaningsskogen. Då mätte isen oftast dryga 70 centimeter över Ringsjöarna och det var rejält kallt. Nuförtiden har  vi tur om isen på samma sjöar når 5 cm under julhelgen.

Så låt oss få tillbaka en gammeldgs vinter med snö och kyla

Höstregn!

Vaknar till ett ihärdande höstregn. Vi vet alla att den första snön sällan ligger kvar utan det skall gå lite fram och tillbaka med snön så här års. Så även iår. Inte mycket kvar av första  snön nu.

 Man kan ju undra om vi går mot en ny vinter med snö, regn och rusk igen. Vi håller tummarna att det nu sen kan bli kallt en period innan det kommer snö.

Vita fjäll!

Nu börjar det förhoppningsvis dra ihop sig! 

Rapporter runtom uppifrån fjällvärlden avslöjar att nu är det snö på gång. Snö på  fjälltopparna!

Minusgrader både igår och idag samt kommande dygnen är de närmaste dagarnas prognos( enligt yr.) Just nu tyder det på att snön ligger kvar i några dagar ialla fall. 

Kan vi hoppas på en vinter med rejäl kyla? 

jag minns för länge sedan när jag traditionellt for iväg för att ismeta röding på den första isen. Jag kom fram ett dygn för tidigt. Isen var nästan på gränsen att hålla men det var för riskabelt för att chansa så jag låg över i en gammal "Gapabusta" (hemmagjort vindskydd med öppen långsida för vedeldningen) till nästa dag. Kall natt gjorde susen så på morgonen hade isen  frusit till sig  såpass  så det gick att ta sig ut. Isen var seg som en kola, Det var nästan så att man såg att den böjde sig i vågor när man tog sig ut försiktigt.

Fisket blev lyckat! Det var absolut värt den sträva kylan som övernattningen bjöd på ute i vildmarken, 15 km från närmaste bilväg. 

Nulltjärn!

Ett av många populära vandringsmål häruppe i Vålådalsfjällen är Nulltjärn.

Det tar ungefär tre timmar att gå den svängen  fram och tillbaka från stora parkeringen uppe vid Vålådalens Fjällstation. Och då behöver man inte gå fort alls.

Jag och Petra tog med hundarna och gick dit igår på en liten "rekatur"

Nu var det  långt gången på vandringssäsongen så det var ganska blött efter leden med någon vattenpöl här och där men fullt gångbart.Fint som vanligt borta vid Nulltjärn En liten lätt fjälltur som vi kan rekommendera. Ta gärna med fika samt passa på och njut av friden därborta.

Att vistas i fjällen är batteriladdning på hög nivå.

Förberedelser!

Rejäl morgonpromenad med hundarna efter en led i vår härliga fjällvärld.

Fortfarande ganska varmt i luften för årstiden och någon regnskur lite då och då men man kan börja känna att naturen har börjat förbereda sig för vintern. Löven har dalat flera veckor känns det som, men skulle det blåsa till rejält en dag så far nog resten av dessa.

Låt det gärna få bli rejält kallt först innan snön kommer så att vi får nån tjäle.

Regn och rusk!

Ute öser regnet ner. Det är tur att man ibland kan välja att hålla sig inne i värmen.

Sitter med kaffekopp nr 3 och hör hur det smattrar mot fönstret. Tankarna går långt tillbaka till en sen höstdag uppe i Norrbottens fjällvärld som från morgonen bjöd på strålande solsken och ingen vind.

Vaknade upp efter en något bister natt i tältet med endast en temperatur kring nollan men tursamt nog uppehåll och torrt från nederbörd som tur var. 

Rev lägret efter en lättare frukost och begav mig mot bilen som fanns ungefär en halv dags vandring bort.

Det hade börjat blåsa lite redan när jag rev tältet. Tur att det inte regnar täkte jag när jag började vandringen mot bilen. Hade haft tre tältdagar utan vare sig regn eller snö vilket var en lycka så här pass sent på hösten så jag hade haft en sagolik tur med vädret så här långt.

Efter dryga timmen började vinden tillta rejält och molnen började hopa sig oroväckande.

Efter ytterligare nån kilometers vandring var det slut på friden. Som vanligt uppe i fjällen ändras situationen dramatiskt fort när det gäller vädret, så på en given signal ökade vinden ytterligare i styrka och det började spöregna som om himlen vore helöppen. Nu regnade det inte rätt ner utan vågrätt. Motvind dessutom.

Eftersom vädret var perfekt när jag startade några dagar innan så lade jag som vanligt  turen som så att det skulle bli en hyffsad lättgått vandring sista dagen vilket blev ett bra drag även denna gång.

Som tur var så hade jag börjat komma ner i en dalsänka som ledde några kilometer neröver och fram till bilen så det blev en rask marsch sista biten ner. Totalt dyngsur förstås.

Skönt att sitta inne i värmen och tänka tillbaka på såna här äventyr. Nästan så att man börjar huttra en aning när man känner efter.

Regn och kallblåst på senhösten är aldrig något att leka med uppe i fjällvärlden eftersom vädret ofta skiftar blixtsnabbt,  så mitt tips är som vanligt om du ändå skall iväg. Kolla vöderprognosen, planera turen noga,  bra utrustning samt bra med mat. Och en annan viktig sak. Vänd i tid.

 

Snö?

Enligt vädergudarna skulle det vara helvitt häruppe i Vålådalsfjällen idag men icke. Snön lyser med sin frånvaro.

Passar därför på att "reka" några utflyktsmål inför nästkommande vandringssäsong. Fjällen är fylld av sevärdheter som man stöter på hela tiden.En kopp kaffe ute någonstans bland våra fjäll är aldrig fel.

Färg i fjällen

Om man vill uppleva fjällen i sina absolut bästa färger så är senhösten en bra tid att ge sig iväg, om än bara över en dag upp till fjälls för att  få se en helt lyrisk fjällvärld inbäddad i nån sorts brandgult täcke.

Får man då även se solen skina över ett par fjälltoppar samtidigt som några andra toppar ligger lite i skuggan  då är det hög tid att ta fram kameran. Och om då rätt tillfälle infinner sig så kan du då få en helt magisk bild ute i vår mäktiga fjällvärld.

Sist men inte minst. Allt vi bär med oss ut i naturen tar vi med oss hem igen.

Höst!

Nu börjar det kännas i luften att det är höst. Börjar bli kort om tid för fler fjällturer denna säsong men nog skall man hinna med iallafall ett par  turer till denna säsong. Om det inte vräker ner en massa snö förstås. 

Hösten -92 kom snön i mitten av oktober och låg sen kvar.två decimeter direkt så det blev en kort jakt på rådjur den hösten eftersom dåvarande jaktkompisen Taxen Mursche hade aningen för korta ben. Tyvärr blev det hans sista höst. Född -79. 

Mitt första blogginlägg

Här kommer jag blogga lite till och ifrån, uppdatering sker inte varje dag till att börja med.